Sedan 1998 har den numera 71-åriga dataveteran Gordon Bell, katalogiserat allt han varit med om. Just nu är han uppe i ungefär en giga info per månad. Han spelar in, fotograferar, antecknar, scannar allt han läser, sparar e-post, recept, läkartider, radioprogram och fotograferar alla han träffar.
Och medan infoberget växer försöker han tillsammans med sina kollegor på Microsoft utveckla en kombination av mjuk- och hårdvara kallad MyLifeBits - det externa mänskliga minnet.
En minimicrofon i örat, en minikamera i dina linser, en e-post organisatör, bankinfo, kreditkort, kartor - och en handheld som synkas med din dator där en mycket avancerad sökmotor kan ge dig den information du behöver - en surrogathjärna helt eneklt, ditt liv i en box.
Hur många gurkbitar har jag ätit de senaste 12 åren. Vilka läkare har jag träffat, när och vad sa de? Vem var det jag mötte på gatan i november 2002 - den där dagen då det var 2+ och regn.
Allt finns där - utom tankarna. Dessa snåriga, ostyriga, stela och högtflygande, vilda och begränsade - de förblir privata, oåtkomliga, osystematiserade, osökbara.
En buddhistmunk jag talade med en gång om meditation sa att först när du står ut med att lyssna till varje ord i dina egna tankar under ett dygn utan att skämmas har du tagit första steget mot att acceptera dig själv. Nästa steg är att med stor ömhet älska denna ofullständiga, mångfacetterade och opolerade individ som är du.
Jag vet inte om MyLifeBits hjälper eller om det kan vara ett avancerat sätt att hålla sig borta från den del av oss själva som är oberäknelig.
ARTIKEL I VARSITY
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar