Finns Gud i musiken?

U2-gudstjänst i Lincoln, Bob Dylan-gudstjänst i Sveriges Radio, Ola Salo-mässa i Stockholm - kyrkan letar engagemang och känslor.
Man blir hög på musik, salig, lycklig - så är det, det finns det intressant forskning som visar. Läs här på SKRIVIT en artikel med professor Alf Gabrielsson där han berättar om de omvälvande, livsavgörande upplevelser som människor kan ha när de lyssnar på musik.
Att man upplever något är bevisat, men den intressanta frågorna är fortfarande:
Vad är det vi upplever?
Vad får vi kontakt med?
Vad är det vi kallar andlighet?

Se det som regn

Jag tycker om Per Naroskin. Jag hittar ingen blogg, han kanske inte har någon, men jag fann en site på nätet där du kan RSS-prenumerera på alla program han är med i, (och inte bara han, podvärlden öppnar sig).
Hur som helst. Han var gäst/expert i programmet Jonas val i P1- som förutom Per är rätt många ord med litet innehåll.
Hur som helst de talade om gråt, om kvinnor som gråter under gräl.
Vad ska jag göra, undrade den oroliga pojkvännen vars flickvän enträget bad honom att inte bry sig när hon ständigt föll i gråt under deras känsliga, irriterade, aggressiva, intensiva samtal.
"Gör som hon säger", kommenterar Per Naroskin, "se det som regn."

Here we go again - tidsbanken

Först gjorde vi det i ungefär 39 950 år. Sedan var det förbjudet. Och då gjorde vi det i alla fall. Och nu lanseras det som en stor social uppfinning.
Det kallas för tidsbank och går ut på att grannar hjälper varandra.

Du gör din granne en tjänst, kan sätta in en timme i banken, som du sedan kan ta ut
från någon annan granne. Hette det inte gröna (dollar/kronor/pund) under 70-talet?
Hur som helst används tekniken numera för att skapa en bättre grannsämja och för
att hjälpa traktens udda människor komma in i gemenskapen.
Kom inte till vårt kvarter. Vi håller redan på.
Sedan femton år är jag mitt kvarters skrivbiträde medan H räddar elen, R plåstrar om, P har alla verktyg man behöver låna, L ger trädgårdsråd, M spelar på alla begravningar, H2 förstår sig på båtar och B alltid har det man behöver låna.

Here we go again - albatrossäktenskap

Det kallades sambo på 70-talet och betraktades som något nytt. Man träffades, umgicks, bodde var för sig, eller flyttade ihop, reste tillsammans, eller var för sig, och så, efter en så där tio, elva år, var det dags för barn, och sedan kanske, gifte man sig. (Många komma blev det.)
Vi som träffades då trodde vi var moderna - men sanningen är att albatrossarna hade varit sambo i sekel, kanske millenier.
De träffas vid tre, hör jag en kille från Världsnaturfonden berätta på radio, håller ihop, har det vardagligt, reser jorden runt, testar relationen. Och så, efter sex-sju år, om det hållit, om de fortfarande gillar varandra, om det funkar, är det dags att häcka och bli med ägg, stora som läskburkar. Sedan rullar det på med ett ägg om året, hela livet, närmare 50 år.
Vi är inne på 33. 17 år till att fira albatross.