Har egentligen aldrig tyckt om Lars Noréns pjäser. För mörka, för obehagliga, för krypande in under skinnet. Gillar inte skräckfilm heller. Ska det vara otäckt får det vara på riktigt. Att otäcka sig frivilligt har aldrig lockat mig. Hellre sitter jag här i soffan på Östgötagatan och ser lindarna förgrönas. Först väckas, så knoppigt småspreta, så skjuta ut, breda ut sig och täcka sig själva med blad och blom.
Men så häromdagen fick jag nytta av Natten är dagens mor och Kaos är granne med gud. En lägenhet, ett vardagsrum där tiden har stannat, fyra människor vända från varandra och en dialog som klippt ur en scen.
Då kunde jag luta mig mot Norén och se hur undertexterna darrade under det sagda, se berättelserna vävas helt oberoende av varandra, se historier och händelser presenteras varvade i osorterbara högar och med tyngande undertexter.
Jag kunde vila i Norén och tänka att det är bra synd om oss människor.
fredag 4 maj 2007
tisdag 1 maj 2007
Bara sig själv att skylla
Tillbaka från några dagar i ett kyligt Riga läser jag i tidningen att ungdomarna mår allt sämre och att det kan bero på valmöjligheterna.
Då minns jag vad forskarna sa när jag för något år sedan skrev om den nya lyckovetenskapen.
Att ha några få saker att välja mellan, närmare bestämt upp till sex olika alternativ, ökade människors känsla av lycka. Får vi fler än sex möjligheter mår vi inte bättre - utan sämre. Jaget blir förvirrat, kan inte riktigt hantera situationen, och vi får ångest.
Dessutom har forskarna funnit olika personlighetstyper - de noggranna och de slarviga.
De noggranna försöker finna det optimala i allt - rätt bil, rätt fru, rätt mat, rätt tv-program. De slarviga zappar sig fram genom livet och det blir lite som det blir.
Vilka mår bäst tror ni?
De slarviga förstås. De tar det som det kommer, lever lite lätt omatchat och kantstött, som min granne Jan brukar säga.
De noggranna mår pyton - alltid lika oroliga för att de har valt fel. Och ju fler valmöjligheter desto större risk att det finns något som är bättre.
Dessutom, visade forskningen, är det inte lyckliga vi ska försöka vara - det är de nöjda som vet vad livskvalitet vill säga.
Och nöjd blir man inte alls av det vi uppmanas att sträva efter, menar forskarna. Karriär, pengar, barn (jo faktiskt), villa, resor - ger minst lika mycket frustration som lycka. Nej, skaffa istället en hund, lyssna på musik, jogga lite eller ät godis och ägna riktigt mycket tid åt goda vänner. Det gör nytta, och gör oss nöjda.
Affluenzan kallar vissa den där illussionen att det blir bättre med mer - en slags överflödsinfluensa med djupa allvarliga biverkningar.
Lurade är vi vuxna - och vi lurar våra barn.
Om du inte har högsta betyg i 9:an är det kört. Om du inte har högsta betyg i gymnasiet har du inga valmöjligheter. Om du inte, om du inte, om du inte.
Och allt började, sa Allain de Botton när jag träffade honom våren 2005 i London, med den amerikanska självständighetsförklaringen - där alla människor förutsätts vara helt lika - och att det därför bara är ditt eget fel om du inte lyckas här i livet.
KOMMENTAR
Då minns jag vad forskarna sa när jag för något år sedan skrev om den nya lyckovetenskapen.
Att ha några få saker att välja mellan, närmare bestämt upp till sex olika alternativ, ökade människors känsla av lycka. Får vi fler än sex möjligheter mår vi inte bättre - utan sämre. Jaget blir förvirrat, kan inte riktigt hantera situationen, och vi får ångest.
Dessutom har forskarna funnit olika personlighetstyper - de noggranna och de slarviga.
De noggranna försöker finna det optimala i allt - rätt bil, rätt fru, rätt mat, rätt tv-program. De slarviga zappar sig fram genom livet och det blir lite som det blir.
Vilka mår bäst tror ni?
De slarviga förstås. De tar det som det kommer, lever lite lätt omatchat och kantstött, som min granne Jan brukar säga.
De noggranna mår pyton - alltid lika oroliga för att de har valt fel. Och ju fler valmöjligheter desto större risk att det finns något som är bättre.
Dessutom, visade forskningen, är det inte lyckliga vi ska försöka vara - det är de nöjda som vet vad livskvalitet vill säga.
Och nöjd blir man inte alls av det vi uppmanas att sträva efter, menar forskarna. Karriär, pengar, barn (jo faktiskt), villa, resor - ger minst lika mycket frustration som lycka. Nej, skaffa istället en hund, lyssna på musik, jogga lite eller ät godis och ägna riktigt mycket tid åt goda vänner. Det gör nytta, och gör oss nöjda.
Affluenzan kallar vissa den där illussionen att det blir bättre med mer - en slags överflödsinfluensa med djupa allvarliga biverkningar.
Lurade är vi vuxna - och vi lurar våra barn.
Om du inte har högsta betyg i 9:an är det kört. Om du inte har högsta betyg i gymnasiet har du inga valmöjligheter. Om du inte, om du inte, om du inte.
Och allt började, sa Allain de Botton när jag träffade honom våren 2005 i London, med den amerikanska självständighetsförklaringen - där alla människor förutsätts vara helt lika - och att det därför bara är ditt eget fel om du inte lyckas här i livet.
KOMMENTAR
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)