Missa inte Alinge

Torsdagar 22.30 Eldorado P2

Live - eller om du missar direkt från nätet.
ELDORADO

Här har du ditt liv

Sedan 1998 har den numera 71-åriga dataveteran Gordon Bell, katalogiserat allt han varit med om. Just nu är han uppe i ungefär en giga info per månad. Han spelar in, fotograferar, antecknar, scannar allt han läser, sparar e-post, recept, läkartider, radioprogram och fotograferar alla han träffar.
Och medan infoberget växer försöker han tillsammans med sina kollegor på Microsoft utveckla en kombination av mjuk- och hårdvara kallad MyLifeBits - det externa mänskliga minnet.
En minimicrofon i örat, en minikamera i dina linser, en e-post organisatör, bankinfo, kreditkort, kartor - och en handheld som synkas med din dator där en mycket avancerad sökmotor kan ge dig den information du behöver - en surrogathjärna helt eneklt, ditt liv i en box.
Hur många gurkbitar har jag ätit de senaste 12 åren. Vilka läkare har jag träffat, när och vad sa de? Vem var det jag mötte på gatan i november 2002 - den där dagen då det var 2+ och regn.
Allt finns där - utom tankarna. Dessa snåriga, ostyriga, stela och högtflygande, vilda och begränsade - de förblir privata, oåtkomliga, osystematiserade, osökbara.
En buddhistmunk jag talade med en gång om meditation sa att först när du står ut med att lyssna till varje ord i dina egna tankar under ett dygn utan att skämmas har du tagit första steget mot att acceptera dig själv. Nästa steg är att med stor ömhet älska denna ofullständiga, mångfacetterade och opolerade individ som är du.
Jag vet inte om MyLifeBits hjälper eller om det kan vara ett avancerat sätt att hålla sig borta från den del av oss själva som är oberäknelig.
ARTIKEL I VARSITY

Jag har också beställt en buddhamaskin

Kunde inte motstå den nya anti iPoden - The Buddha Machine.
Några minuters musik bara som du kan loopa i timmar i hörlurar eller med den inbyggda högtalaren.
Apparaten som finns i flera färger kan bara användas till dessa få toner.
Just nu musikvärldens älskling. Nya låtar på väg inspirerade av den elektroniska meditationsmusiken.
Första editionen, 800 maskiner, sålde slut på nolltid till globens många trendkänsliga som fick veta via bloggar, e-post och så småningom artiklar och recensioner – som om den vore en reguljär CD.
Andra editionen på väg.
Det intressanta är förstås inte själva maskinen utan varför så många vill ha den.
Vad är behovet?
Om någon vecka kommer den, få se om jag också blir hooked.
Här finns de - FM3 - kreatörerna - om du har tur. Jag har försökt flera gånger, men som på många andra sidor från Kina hittar Google inte alltid fram. Någon står i vägen. Någon har släckt ner. Och Google tillåter det!
Mellan försöken kan du istället läsa här.
FM3:THE BUDDHA MACHINE

Finnhamn +12 grader

Tillbaka i stan efter några dagar på Finnhamns vandrarhem.
Om ni har vägarna förbi boka bastun, det är den på bilden.
Lagom varm, fönster ut mot fjärden, dopp i havet.
Kroppen salig.
Själen mild.
Andningen djup.
PRIS: 50 kronor - året om, på vintern vak.
HUR: Båtar från och till Stockholm, Vaxholm och Värmdö fem gånger
om dagen. Vaxholmsbolaget eller Cinderella.
Åk över dagen eller sov över på vandrarhemmet
eller i stugor i skogs- och vattenbryn.

Tunnelbanefilosofi

Lyssnar på sparade flisor i min mobiltelefon medan jag åker tunnelbana.
Skapar mitt eget audiouniversum, och ser på alla hörsnäckorna omkring mig.
Här sitter vi tillsammans i var sin värld.
Först Jeanette Wintersson, ett tal som jag hämtat på hennes hemsida.
Poeten, säger hon, kan inte som vi andra bädda in verkligheten i duntäcken och sandsäckar. Poeten måste uppleva allt i och omkring henne så avskalat som möjligt. Poeten måste närma sig det som är sant, så sant det nu kan vara, filtrerat genom en varelse med begränsad upptagningsförmåga. Hon måste förfina uppfattandets konst.
Om hon inte gör det, ingen poesi - bara ord.
Det är smärtsamt, säger hon, och det är därför så få vill.
Vill du lämna din bunker och träda ut i den vackra och plågsamma verkligheten läs poesi, uppmanar hon.
Och jag tittar mig omkring i tunnelbanan och försöker se det jag ser och uppleva det jag upplever.
46 mycket tysta människor färdas söderut.
Stressen kryper i muskler och nerver.
Det regnar.
Det är vår.
Det är opoetiskt.
Så kommer The Ark i telefonen och It takes a fool to remain sane.
Då blir jag fundersam.
Stämmer föreställningen att det bara är konstnärer och de genomskinliga människorna som uppfattar hur vi egentligen har det? Att alla vi andra vardagstyper lever på lögner och förvanskningar.
Går det att uppfatta allt - och då menar jag allt?
Vad händer om man gör det?
Om hjärnan slutade filtrera, slutade välja värld åt oss, om all härlighet och vidrighet översvämmade oss i varje sekund.
Jag träffade en kvinna en gång som led av läget i världen. Hon kunde inte se bort, hon upplevde i var sekund djupet i vår världs absurda paradoxer - rik/fattig, makt/maktlös, frisk/sjuk. Hon kände dem in på bara skinnet, in i själen.
Det var svårt för henne att fungera.
Svårt att ta sig ur sängen på morgonen.
Jag har också träffat de som ingenting ser utanför den cirkel där de själva är centrum. Där ordet katastrof har väldigt begränsad betydelse.
Och själv...
...vill jag vara både känslig och skyddad.
Både uppmärksam på allt som händer omkring, inte ljuga, förvränga, försköna - men ändå kunna njuta ohejdat av allt det ljuvliga som just jag har lyckan att få del av i min priviligierade livssituation.
Jag vill leva i spannet himmel och helvete. Och jag vill göra det och må bra.
(Hm, vad är det att må bra?)
Här någonstans var jag framme vid Skanstull, och kunde byta från mp3 till Studio Ett.

Oväntad matinsipration

Måndag morgon, ska skriva en notis om nya kryddor i maten för tidningen Leva och söker upp en av dem som experimenterar med ek och tall och ovanliga färger.
Heston Blumenthal, heter han och äger restaurangen The Fat Duck i Brey, Berkshire.
Och där på den propra hemsidan hittar jag en guldgruva av kunskap och inspiration.
Ta er dit och läs på avdelningarna Filosofi och Media. Här finns artikel efter artikel om mat - filosofi, smak, vetenskap, praktik, upptäckter, misstag. Oavsett om du är en entusiastisk matlagare, eller som jag klart medelmåttig, så blir det mycket roligare att äta efter att ha umgåtts med Heston på nätet.
>THE FAT DUCK

Same-zen på Stureplan

Söndag morgon, frukost i sängen. Många tidningar.
Läser i DN att Sturebadet öppnat ett same-zen-spa, med kåta, upplevelsedusch (nysvenska), norrsken och zen-hörna för meditation.
"Klart att samerna inte gjort något sådant här", säger uppfinnaren Kerstin Florian.
Det får mig att fundera över ords betydelse och på hur vi värderar kunskap.
Jag tänker på Maj-Lisbeth, fiskessame från Nordnorge som berättade om prome-
naderna med pappa i ett landskap där stenar och vatten bar namn och förväntade sig respekt. Jag tänker på meditationshallen i Kyoto i Japan som jag besökte för en kvällsmeditation. I taket en målad drake som det tog en munk tolv år att meditera fram. Så tänker jag på Pablo Casals och hans livslånga relation till Bachs cellosviter. Casals hittade noterna när han var tretton och spelade in dem först mer än fyrtio år senare då han tyckte att han började förstå vad geniet ville uttrycka .
Och jag tänker på konstnären Helge Lundström i Gislöv på Österlen som menar att det tar fyrtio år att vårda fram en trädgård.

Helge Lundströms trädgård i Gislöv.
idag tror vi att det finns genvägar. Att det inte är någon större skillnad på yta och djup. Att en liten planta blir ett praktexemplar bara vi stoppar ner den i jorden, att en kåta inne i ett hus vid Stureplan med stjärnhimmel av smålampor kan andas tusenårig kunskap och att poweryoga är yoga.
Någonstans i Sverige lär det finnas en forskare som försöker ta reda på vad som egentligen kännetecknar en riktig espresso - kanske fortsätter hon sen med yoga, zen och same.

Ryoan-ji templet i Kyoto där gruskrattning utvecklats till konst.
Sen tänker jag.
Är det en form av romantik att tro att det som tagit tid, som krävt eftertanke, som vuxit fram ur mental eller fysisk möda har en större betydelse. Är Mrs Vans halvsekelgamla och halvmeterhöga bonsaiträd, som jag fick beundra i Hanoi en vinterdag, mer värt än det jag ibland kan handla på Plantagen?
Och vad består i så fall denna betydelse, detta mervärde, av?
Mitt nästa spa, säger Kerstin Florian i intervjun i DN, kanske blir en igloo eller en pyramid.
> KOMMENTAR

Från byn till världen

Apropå notisen härintill om att man nu kan gå på Berkley via mobilen.
De här flickorna kommer från en liten folkgrupp i norra Vietnam, kring staden Sapa. De kan inte läsa eller skriva, talar inte ens vietnamesiska, utan ägnar dagarna åt att sälja smycken till turisterna med hjälp av skratt och fingerspråk. Det finns skolor i deras byar i bergen, men det är svårt att få barnen att gå dit, sedan länge finns en motsättning mellan den vietnamesiska staten och de många minoritetsfolken.
Men nu händer något.
Framåt kvällen, efter jobbet, går flickorna till den lilla staden och kryper upp i knät på ryggsäcksfolket som hänger på internetcafeerna. Där lär sig flickorna engelska, får egen mailadress så de kan hålla kontakten med sina nya vänner och börjar surfa på nätet.
Fast de inte vet om det ännu har de nu fri tillgång till mer kunskap än någon universitetsprofessor, president, ärkebiskop eller direktör kunde hoppas på för 20 år sedan.
Om de vill, om de får lust, om de inser - och lär sig engelska - så är världen deras.